the body of an ellinor



när jag var liten stoppade min moffa öl i min nappflaska. sånt uppskattas inte alltid av alla.

idag följde jag efter ett fult litet grässtrå för det kändes som att vi hade något speciellt. som att vi connectade.
som att han ville mig något.
trodde att han skulle ta mig till ett nytt spännande ställe eller typ få mig att gå in i en snygg man, men istället stannade han på andra sidan gatan av mitt hem, på en A-brunn och flinade åt mig.
till-och-med grässtrån vill mig illa.
där fick jag det verkliga beviset på att man verkligen inte kan lita på någon eller något.

världen är ond, gubbar är onda, djur och spöken är onda och till-och-med grässtrån är onda.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0