dance to your daddy

jag gillar att dansa, även om jag nödvändigtvis faktiskt inte KAN dansa.
jag bara älskar det.
jag hade helst velat ha ett stort dansgolv, stora högtalare och asbra musik helt för mig själv.
kanske borde hyra ett sånt ställe, typ ferrum och ha det helt ensam, kanske kan bjuda in en eller två kottar som kan få dansa med mig.
men jag gillar det verkligen.
att få dansa omkring som en galen psykopat.
helst slänga omkring med håret och hoppa upp och ner och vifta med armarna.
det är skönt och det kopplar bort omvärlden.
[visserligen kanske 60% av bortkopplingen beror på mängden alkohol jag oftast har i kroppen när jag dansar]

kan man verkligen vara en professionell head-bangare?
isåfall ska jag bli det.
en som inte får hjärnskakning av det.

visste du verkligen hela tiden att äkta skratt faktiskt gör en gladare och piggare?
så mycket som jag skrattat dom senaste dagarna.
så pigg och glad jag varit. så tom i hjärnan.
kanske skratt är det magiska sättet att göra sig av med överflödiga filosofier trots allt?
vem vet?
bara herr GUD som aldrig svarar i telefonsamtal från jorden.

så många julklappar jag vill ge varenda kotte sen då.
har så himla många idéer och planer. dock så vet jag ju förstås att dom aldrig kommer att bli av.


Kommentarer
Postat av: Y

jo min tavla? (a) :D

2010-11-04 @ 21:28:48
Postat av: Thomas

hoppas det är den nya medicinen som funkar som gör dig så glad :) du verkade så deppig innan liksom.

2010-11-04 @ 21:32:13
Postat av: Klaggen

Dansa är trevligt :D.

Och proffesionell headbangare är man väl om man spelar i ett stort hårdrocksband? Antar jag?

2010-11-06 @ 00:41:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0